Hösten har gjort sitt intåg, men det finns fortfarande läckerheter att hitta i naturen på Djursland. Slånbär och enbär är två förbisedda möjligheter som kan användas till både snaps, gin och matlagning.
Här får du en guide till hur du känner igen dem, var du kan hitta dem och hur du skördar och använder dem.
Slån är en lövfällande, tornig buske som ofta växer i täta snår med många stickande grentornar. De små, runda, blåsvarta bären är cirka 1–1,5 cm i diameter och har en ljus, daggig yta. På våren blommar busken med små, vita blommor, ofta innan bladen slår ut.
På Djursland kan du bland annat leta efter slån i kustsnår, på kustbranter, på torrbackar och längs häckar och skogsbryn. Den trivs på ljusöppna platser och tål vind, vilket gör den vanlig i det öppna landskapet.
De små, mörkblå, daggiga slånbären liknar nästan miniatyrplommon, men ta inte fel: Äter du dem direkt från busken drar hela munnen ihop sig på grund av garvsyran. Men får de frost bryts garvsyran ner och frigör en härlig sötma. Du behöver dock inte vänta, för du kan uppnå samma smakrika resultat genom att lägga dem i frysen i en veckas tid.
Du kan till exempel använda slånbär till:
Slånbärssnaps, slånbärsmarmelad, slånbärsgelé, slånbärssaft, slånbärssirap, slånbärsdryck,
slånbärsvinäger, slånbärskompott och slånbär i chutney.
Slånbärssnaps är en klassiker där slånbären drar i snaps eller vodka och avger sin smak och färg. Resultatet är en aromatisk snaps med karakteristisk fruktsmak, som blir rundare om du tillsätter lite sötma.
Ingredienser:
Så här gör du:
* Slånbärssocker: När essensen har hällts av bären kan du använda dem till att göra slånbärssocker – en söt, likörliknande vätska – som du kan använda för att söta slånbärssnapsen med.
Så här gör du:
I England är det populärt att göra Sloe Gin, där man använder gin i stället för snaps. Tillvägagångssättet är enkelt, och du får en söt, aromatisk dryck med slånbärens karakteristiska smak.
Ingredienser:
Så här gör du:
Sloe Gin kan avnjutas ren eller med is och serveras ofta i små glas efter maten, lite som en likör. Den söta, fruktiga smaken passar också bra till ost, särskilt den brittiska blåmögelosten Stilton, där Sloe Gin kan fungera som ett alternativ till portvin.
En annan möjlighet är att blanda Sloe Gin med tonic. Tonicvattnets beska ger motspel till slånbärens sötma, och en skiva citron eller lime passar bra till. Man kan också blanda Sloe Gin med champagne. Denna kombination kallas bland annat Sloe Royale.
Sloe Gin kan också användas i varma vinterdrinkar, exempelvis varma cocktails med citron och honung, eller som ett smakrikt inslag i varm choklad.
En är en vintergrön buske eller ett litet träd. Barren är korta, styva och spetsiga och sitter tre tillsammans i kransar. De mogna, blåsvarta enbären är egentligen bärkottar, cirka 4–10 mm i diameter, och de har en daggig yta.
En växer särskilt på torra och näringsfattiga platser vid kusten. Därför kan du ofta hitta den i öppna kustlandskap och i ljusa, kustnära snår, exempelvis vid Glatved Strand och på Mols.
När du plockar enbär är det en bra idé att ha handskar på, eftersom barren sticks.
Enbär kan användas till att göra compound gin och andra spritdrycker som genever. De kan också användas till kryddsnaps, där bären drar i alkoholen och avger smak. I matlagningen används enbär som krydda i bland annat vilträtter, grytor och vid inläggning. Dessutom kan både grenar och bär användas vid rökning av kött och fisk för att ge en karakteristisk smak.
Compound Gin är gin som framställs genom att låta enbär och andra kryddor dra direkt i en neutral alkoholbas. Till skillnad från destillerad gin destilleras blandningen inte efteråt, utan filtreras och tappas på flaska.
Ingredienser:
Så här gör du:
Eftersom receptet på Compound Gin kräver torkade enbär måste bären torkas efter skörd. Torkningen koncentrerar bärens eteriska oljor och säkerställer att de inte möglar under förvaring. Du kan låta bären lufttorka långsamt, eller skynda på processen genom att använda ugn eller dehydrator.
Innan du börjar ska bären rensas från barr och kvistar, sköljas snabbt i kallt vatten och torkas helt torra med hushållspapper.
Metod 1: Lufttorkning
Detta är den mest skonsamma metoden, som bevarar flest möjliga smakämnen. Bred ut de rensade bären
i ett enda lager på en plåt med bakplåtspapper eller en ren kökshandduk. Ställ plåten på en varm
och torr plats med god luftcirkulation, men utan direkt solljus. Vänd bären under tiden. Efter
1–2 veckor är bären fasta, skrynkliga och helt genomtorra.
Metod 2: Torkning i ugn
Om du vill ha en snabbare process kan du torka bären i ugnen. Sätt ugnen på lägsta möjliga
temperatur (typiskt 50 °C) med varmluft och fördela bären i ett enda lager på en plåt. Kläm
fast en grytslev i ugnsluckan så att det hålls en liten springa – det är avgörande för att
temperaturen inte ska bli för hög och för att fukten ska kunna komma ut. Låt bären torka i 4–6
timmar. Har din ugn inte varmluft kan du i stället nöja dig med att tända ugnslampan och låta
luckan stå på glänt; värmen från lampan räcker ofta för en långsam torkning under 12–24 timmar.
Metod 3: Torkning i dehydrator
Har du en dehydrator är den idealisk, eftersom den till skillnad från ugnen kan ställas in exakt
på mycket låga temperaturer och har konstant luftcirkulation. Fördela enbären på dehydratorns
brickor i ett enda lager och ställ in temperaturen på 40–45 °C. Beroende på bärens storlek
och fuktighet tar torkningen typiskt mellan 6 och 10 timmar.
Bären är klara när de känns fasta och läderartade och det inte längre kommer ut någon vätska om du trycker hårt på dem. Låt bären svalna helt innan de hälls i rena, lufttäta burkar. Förvarade mörkt och svalt håller de sig i 6–12 månader.